2014, KAROLINSKA SJUKHUSET I SOLNA

sarah1
Mitt i allt kaos får jag reda på att läkarna har hittat en förändring på min lever. “Suspekt förändring i leversegment 2” står det i min journal.
Jag tänkte att: ”Har jag cancer i levern, då är det kört för mig. Det var nog första gången som jag blev riktigt ledsen och rädd. Det var då jag fattade att det är allvar. Jag har cancer och jag vet inte hur den här resan kommer att sluta. Vad som än händer, vad jag än får för besked så ska jag klara det här, jag ska vinna. En dag i taget – kämpa på!
En magnetkameraundersökning och ett ultraljud av min lever gjordes. Det visade sig att det inte var någon cancer i min lever. En jävla tur i oturen kan man säga. Underbara nyheter!

Nästa stopp är Karolinska i Solna där jag ska operera bort några lymfkötlar i bäckenet.
Operationen gick bra. Jag vaknar till medans läkaren kör mig till uppvaket, jag försöker öppna ögonen men jag ser bara suddigt och känner en enorm smärta. Vid det här tillfället är jag så groggy att jag somnar till igen och vaknar upp lite senare med en sjuksköterska som står bredvid mig och håller mig sällskap. Hon frågar hur jag mår, jag känner bara smärta, illamående och att det är tungt att andas. Blodtrycket är uppe i över 180 så hon vrider på högsta trycket på syrgasen och springer iväg och kommer snabbt tillbaka och ger mig två olika sprutor rakt in i blodet med vad jag tror var morfin och något mot illamåendet.
IMG_1437
Dagen efter operationen kommer läkaren in på mitt rum.
Hon berättar att det inte ser så bra ut och att dom förmodligen kommer att behöva sno min sommar.
Lymfkötlarna som plockades ut visar troligtvis på att det är cancer och om det är så skulle jag räkna med att få genomgå en strålning och cellgiftsbehandling.
Ett par dagar senare får jag åka hem och har även tanken med mig att det kanske inte kommer att bli som vi trodde och hade hoppats på.
Det dröjer någon vecka, jag sitter på som hemma och fikar med Lowe, precis när jag ska ta första klunken av kaffet så ringer telefonen. Det är från Karolinska. Mannen som jag får prata med säger att: “det här är inget roligt besked att ge. Provsvaret visar att cancern har spridit sig till dina lymfkötlar i bäckenet” Innerst inne så visste jag redan det här och blev därför inte så chockad eller ledsen när han berättade det.
Ca 3 veckor tog det från operationen till att behandlingen startades och i samma veva så fick jag reda på att jag inte kommer att hinna spara några ägg. Läkarna ville inte vänta med att starta behandlingen då cancern är så aggressiv och redan har spridit sig.

— ENGLISH —

2014, KAROLINSKA HOSPITAL IN SOLNA

Amid all the chaos, the doctor told me that they have found a change in my liver. “Suspekt change in liver segment 2” it says in my medical record. I thought: ” If i have cancer in my liver, then it’s over for me” It was the first time I got really sad and scared. I have cancer and I do not know how this journey will end. Whatever happens, whatever I get for the answer, I’ll do it here, I’ll win. One day at a time – fight on! An MRI and an ultrasound of my liver was made. It turned out that there was no cancer in my liver. A fucking blessing in disguise, you could say. Wonderful news! Next stop is the Karolinska in Solna where I’ll surgically remove some lymph nodes in the pelvis. The surgery went well. I wake up to while the doctor takes me to the recovery room, I try to open my eyes but I see only blurred and feel a tremendous pain. At this point I’m so groggy that I fall asleep again and wake up a little later with a nurse standing next to me and keep me company. She asks how I feel, I feel only pain, nausea, and it’s hard to breathe. Blood pressure is up to over 180 so she turns the high pressure oxygen and runs away and comes back quickly and gives me two syringes directly into the bloodstream with what I think was morphine and something for the nausea.
The day after surgery, the doctor came in to my room. She says that it does not look so good and that they will probably have to steal my summer. Lymph nodes that the doctor picked out probably shows that there is cancer and I would expect to get undergo radiation and chemotherapy. I go home and have even thought to myself that perhaps it will not be as we thought and had hoped for. It takes about a week, I sit at the café with Lowe, just when I should take the first sip of my coffee, the phone rings. It is from the Karolinska. The man who I can talk to say: “this is not a funny answer to give. This response indicates that the cancer has spread to your lymph nodes in the pelvis” Deep down, so I already knew this, and was therefore not so shocked and sad when he told me. About 3 weeks it took from the surgery to the treatment was started and in the same time as I found out that I will not have time to save some eggs. The doctors did not want to wait to start treatment when the cancer is so aggressive and has already spread.